Det är en ny värld vi lever i. Man behöver inte träffas för att "umgås" utan man kan kommunicera på många andra sätt. Mobilen och datorn är en stor del av mångas liv (även mitt). Man behöver knappt fråga hur folk mår i sin omgivning för det kan man se på facebook. Jag gillar inte riktigt den nya tekniken. Det är jättebra att man kan få reda på saker snabbt och hålla kontakten lätt med kära som inte bor nära. Men jag tycker att det blivit nåt slags hysteri. Speciellt föräldrar som är väldigt angelägna om att lägga ut mycket om sina barn. Nu är inte jag förälder så jag vet inte om det är nåt som följer med föräldraskapet. På facebook läggs det upp familjealbum och statusrader om vad barnen ätit, när de sovit, bajsat och om vad de sagt för ord. Är det verkligen så intressant för oss andra att läsa? Det är absolut kul att läsa om det ibland men VARJE dag? Nej tack! Jag kan bara hålla med en person som nyligen skrev "tur att jag inte har barn så jag har nåt vettigt att skriva i min statusrad på facebook!"

Jag hatar klipp och klistra-statusen. Jag tycker att man inte borde ha så dålig fantasi så man måste kopiera andras inlägg om sin älskade dotter, syster eller vad det nu kan vara. Varför kan man inte komma på nåt eget? Och det där med " 97% kommer inte lägga upp detta, är du en av de andra 3%". Känner man sig lite bättre då när man är en del av 3%??

En annan sak som jag tycker är konstig är att par skriver till varandra genom statusuppdateringarna. Nu menar jag inte till varann så alla vänner kan se utan direkt i sina inlägg. Så stort har de väl inte hemma att de inte kan prata med varandra? Eller vill de spara in pengar på att inte skicka sms?

Det här med att blogga då? Vem gör man det för? Jag startade bloggen mest för att ha koll på vad som gjorts, när det gjorts och hur det sett ut under tiden. Som en dagbok. Det finns ju massor av olika bloggtyper och det känns som att kvinnor är de som bloggar mest. Sen har jag sett att många sympatikommenterar. Åh, vilket fin tröja" "Gud vad snygg du blev i håret". Det känns så falskt på nåt sätt. Jag får inte många kommentarer på bloggen även om en hel del läser men mig gör det ingenting. Jag kan inte förstå de som bloggvägrar för att de inte får kommentarer. Tycker man inte strumporna de köpt är snygga så ska man inte behöva kommentera om det. Man ska inte känna sig tvungen att kommentera men det känns som det har blivit nåt slags måste.

Sen har jag en del bloggar som jag verkligen inte gillar men jag kan inte sluta läsa dom. Och jag delar inte med mig av några :)